Arnes blogg

För de som satt sin fot i ett klassrum har alla olika upplevelser av miljön för dagens elever. I en av mina skolor, Interkulturella skolan i Spånga, var frånvaron av föräldrakontakt och medverkan obefintlig, utom den gången när en förälder traskade igenom tre klassrum, under pågående lektioner, för att komma in till min lilla grupp. Väl där ställde sig föräldern framför en av mina elever och skällde ut denne för "dåligt beteende" jäntemot förälderns barn. Fullständigt oacceptablet! Jag pratade senare med föräldern och talade om att detta får aldrig mer förekomma. Jag ansvarar för mina elever under mina lektioner och ingen annan. I efterhand får givetvis rektorn, i enrum, ta mig i örat om så är befogat.

I en senare skola, Internationella skolan för rättvisa och fred, utbröt fullständigt kaos när jag lämnade klassrummet. Det gick inte att komma in igen utan att trycka bort blockerade bord från dörren. Alla papper låg utspridda över hela golvet. Ett flertal av mina tidigare kollegor hade redan hunnit lämna skolan under loppet av bara ett år.

Först måste det infinna sig ett lugn i klassrummet innan man kan påbörja undervisning. Läraren och eleverna måste då ha funnit varandra i ett ömsesidigt respektfullt förhållande. Särskilt minns jag det lugn som infann sig när jag tog över en förstaklass, vid Hägerstenshamnens skola, efter flera lärarbyten under kort tid och där vuxna suttit på golvet medan barn klättrat på bänkarna.

Efter lugnet påbörjas det grundläggande lärandet i att förstå bokstäver med dess betydelse och de fyra räknesätten i matematiken. Därefter kan man inleda ett mer lustfyllt kunskapsutbyte mellan eleverna och dess pedagoger.