Arnes blogg

Igår satt jag ute och åt på en restaurang som jag verkligen rekommenderar, för dess rogivande bakgrundsmusik. Kina Thai Gården i Hammarby sjöstad. Ibland behöver jag unna mig att bara njuta vid eget bord. Satt där länge och bara njöt, med ett glas rött vin i handen, medan maten smälte i munnen.

Så fjärran från snabbmat, bullrig pubmiljö och stressande korvmojar.

Det är förödande för både barn och samhället sedan staten öppnade upp för vem som helst att starta en friskola. All min erfarenhet visar att barn verkligen far illa när privatpersoner och organisationer utan en lång erfarenhet av undervisning tillåts leka med de som ska bli vår framtid.

Ingen respekt för vuxna, vilt pratande medan pedagogen försöker undervisa/lära ut, elever som lämnar klassrummet utan lov och spring i korridorer.... På vilken annan arbetsplats skulle detta vara acceptabelt? Ser det så ut på en vårdcentral eller i en rättssal, där personal som jämförs med läraryrket arbetar, nej!

Vad ska vi lärare ha en legitimation till, om man sedan försöker göra sitt jobb på en arbetsplats där man inte har någon möjlighet att dela med sig av sin kompetens. Varför är det lugnare i ett finskt klassrum? Varför är det lite lugnare i ett svenskt kommunalt klassrum? Ja, visst är det rätt stökigt på kommunala högstadieskolor men jag talar om lågstadiet i de friskolor jag arbetat på.

Vilket ansvar tar de föräldrar som väljer att sätta sina barn i dessa friskolor? Vad har dessa barn fått för uppfostran hemifrån när de kan vara så hämningslösa i skolan? Det finns många lugna, hänsynsfulla och respektfulla barn även i friskolor, det har jag erfarenhet av men alltför många har inget i skolan att göra förrän de klarat av att uppföra sig.

Tack, att staten till sist lyckats stänga Internationella skolan för fred och rättvisa i Sätra. Tog så lång tid att få det gjort, sedan man i sista hand haft möjlighet att överklaga till domstol.

För de som satt sin fot i ett klassrum har alla olika upplevelser av miljön för dagens elever. I en av mina skolor, Interkulturella skolan i Spånga, var frånvaron av föräldrakontakt och medverkan obefintlig, utom den gången när en förälder traskade igenom tre klassrum, under pågående lektioner, för att komma in till min lilla grupp. Väl där ställde sig föräldern framför en av mina elever och skällde ut denne för "dåligt beteende" jäntemot förälderns barn. Fullständigt oacceptablet! Jag pratade senare med föräldern och talade om att detta får aldrig mer förekomma. Jag ansvarar för mina elever under mina lektioner och ingen annan. I efterhand får givetvis rektorn, i enrum, ta mig i örat om så är befogat.

I en senare skola, Internationella skolan för rättvisa och fred, utbröt fullständigt kaos när jag lämnade klassrummet. Det gick inte att komma in igen utan att trycka bort blockerade bord från dörren. Alla papper låg utspridda över hela golvet. Ett flertal av mina tidigare kollegor hade redan hunnit lämna skolan under loppet av bara ett år.

Först måste det infinna sig ett lugn i klassrummet innan man kan påbörja undervisning. Läraren och eleverna måste då ha funnit varandra i ett ömsesidigt respektfullt förhållande. Särskilt minns jag det lugn som infann sig när jag tog över en förstaklass, vid Hägerstenshamnens skola, efter flera lärarbyten under kort tid och där vuxna suttit på golvet medan barn klättrat på bänkarna.

Efter lugnet påbörjas det grundläggande lärandet i att förstå bokstäver med dess betydelse och de fyra räknesätten i matematiken. Därefter kan man inleda ett mer lustfyllt kunskapsutbyte mellan eleverna och dess pedagoger.

Nu är snart högsommarvärmen här och jag har just börjat på en liten förskolan i Tensta. Barnen är underbara, spontana och älskvärda. Ser fram emot att  få lotsa dem till en kommande skolstart med mycket kreativt arbete, upplevelser i Järvafältets skogsdunge, mycket rörelse och en trevlig stund vid matbordet. Det känns verkligen inspirerande efter en turbulent vår som högstadielärare i svenska. Man vet inte vart man hör hemma förrän man har provat på alla stadier i skolans värld. Min senaste erfarenhet vid Internationella skolan för rättvisa och fred var inte så givande, långt därifrån. Men nu stannar jag ett bra tag i förskolans värld, där min dotter för bara nåt år sedan lämnade.

Trevlig sommar!

De varma sommardagarna närmar sig med stormsteg, idag kändes det underbart att sitta och njuta av lite mat på Lövsta kolonilottsområde, nära Hässelby (Stockholm). Värmen på ryggen brände en del och ansiktet fick en lite rödare ton än innan. Härligt också och få arbeta lite med vårens bestyr på en kolonilott. Idag skrapade jag en grind (ska sen målas) och städade ett förråd. Har även tidigare rensat rabatter och mellan markplattor på uteplatsen.

Nästa gång tar jag återigen cykeln, fast gör det inte alltid om tiden känns knapp. Härligt att trampa genom ett sommarvarmt Stockholm på säkra cykelbanor med några pauser med vätskedepå eller glass (nåja samma sak). Ska nog cykla några dagar även denna sommar ut från storstaden. Förrförra sommaren blev det till Strängnäs och halvvägs mot Norrköping.

Att leva handlar om att våga utmana livet. Det är så lätt att sitta hemma (gör det just nu) och bara koppla av fast då får man inget att reflektera kring, att dra lärdom av. Förr vandrade jag gärna i fjällen, cyklade ensam i Estland för att knacka på okända dörrar eller reste med tåg i östra Europa. Vad får man av detta om inte intressanta minnen som man tar med sig i vardagslivet.

Att våga bryta upp är inte så svårt, fast det kräver att man är ensam eller båda är med på detta. Att bryta upp för ofta handlar om osäkerhet och vilsenhet. Att inte bryta upp mer än nödvändigt är kanske det svåraste. För att komma vidare i relationer och våga ta nya steg kräver att man försts lärt sig älskar sig själv. Det är drivkraften till nya utvecklande utmaningar.