Arnes blogg

Igår satt jag ute och åt på en restaurang som jag verkligen rekommenderar, för dess rogivande bakgrundsmusik. Kina Thai Gården i Hammarby sjöstad. Ibland behöver jag unna mig att bara njuta vid eget bord. Satt där länge och bara njöt, med ett glas rött vin i handen, medan maten smälte i munnen.

Så fjärran från snabbmat, bullrig pubmiljö och stressande korvmojar.

Det är förödande för både barn och samhället sedan staten öppnade upp för vem som helst att starta en friskola. All min erfarenhet visar att barn verkligen far illa när privatpersoner och organisationer utan en lång erfarenhet av undervisning tillåts leka med de som ska bli vår framtid.

Ingen respekt för vuxna, vilt pratande medan pedagogen försöker undervisa/lära ut, elever som lämnar klassrummet utan lov och spring i korridorer.... På vilken annan arbetsplats skulle detta vara acceptabelt? Ser det så ut på en vårdcentral eller i en rättssal, där personal som jämförs med läraryrket arbetar, nej!

Vad ska vi lärare ha en legitimation till, om man sedan försöker göra sitt jobb på en arbetsplats där man inte har någon möjlighet att dela med sig av sin kompetens. Varför är det lugnare i ett finskt klassrum? Varför är det lite lugnare i ett svenskt kommunalt klassrum? Ja, visst är det rätt stökigt på kommunala högstadieskolor men jag talar om lågstadiet i de friskolor jag arbetat på.

Vilket ansvar tar de föräldrar som väljer att sätta sina barn i dessa friskolor? Vad har dessa barn fått för uppfostran hemifrån när de kan vara så hämningslösa i skolan? Det finns många lugna, hänsynsfulla och respektfulla barn även i friskolor, det har jag erfarenhet av men alltför många har inget i skolan att göra förrän de klarat av att uppföra sig.

Tack, att staten till sist lyckats stänga Internationella skolan för fred och rättvisa i Sätra. Tog så lång tid att få det gjort, sedan man i sista hand haft möjlighet att överklaga till domstol.

För de som satt sin fot i ett klassrum har alla olika upplevelser av miljön för dagens elever. I en av mina skolor, Interkulturella skolan i Spånga, var frånvaron av föräldrakontakt och medverkan obefintlig, utom den gången när en förälder traskade igenom tre klassrum, under pågående lektioner, för att komma in till min lilla grupp. Väl där ställde sig föräldern framför en av mina elever och skällde ut denne för "dåligt beteende" jäntemot förälderns barn. Fullständigt oacceptablet! Jag pratade senare med föräldern och talade om att detta får aldrig mer förekomma. Jag ansvarar för mina elever under mina lektioner och ingen annan. I efterhand får givetvis rektorn, i enrum, ta mig i örat om så är befogat.

I en senare skola, Internationella skolan för rättvisa och fred, utbröt fullständigt kaos när jag lämnade klassrummet. Det gick inte att komma in igen utan att trycka bort blockerade bord från dörren. Alla papper låg utspridda över hela golvet. Ett flertal av mina tidigare kollegor hade redan hunnit lämna skolan under loppet av bara ett år.

Först måste det infinna sig ett lugn i klassrummet innan man kan påbörja undervisning. Läraren och eleverna måste då ha funnit varandra i ett ömsesidigt respektfullt förhållande. Särskilt minns jag det lugn som infann sig när jag tog över en förstaklass, vid Hägerstenshamnens skola, efter flera lärarbyten under kort tid och där vuxna suttit på golvet medan barn klättrat på bänkarna.

Efter lugnet påbörjas det grundläggande lärandet i att förstå bokstäver med dess betydelse och de fyra räknesätten i matematiken. Därefter kan man inleda ett mer lustfyllt kunskapsutbyte mellan eleverna och dess pedagoger.

Läser Javier Sierras bok "Nattvardens hemlighet" och funderar över katolska kyrkans övergrepp i historien. Vad är det som säger att påven i Rom är Guds ställföreträdare på jorden? Vad är det som säger att den makt kyrkan fortfarande har idag är rättfärdig? Den ursprungliga kyrkan, som den började växa till sig under tiden för det romeska imperiets fall, var en mycket enklare och, av sin ålder, renare lära än dagens institution.

Du som är katolik, vad gör att du inte själv kan söka dig till den enklare ursprungliga läran? Jag trodde på Gud fram till 12 års ålder sedan, med upplysningen i skolan och mina egna livsfunderingar, avsade jag mig den tron. Idag vilar min tro på vad jag med ögat, mitt inre sinne och ett resonerande får mig till. Alla har rätt till sin egen tro, så är sant! Fast jag ställer mig ändå frågan: vad har gjort att de funnits människor i historien som hela tiden försökt bevisa den katolska kyrkans orättfärdiga ställning?

- Vad gjorde kyrkan mot Korsriddarna? De utplånades för att deras ställning var ett hot mot Rom.
- Vad gjorde kyrkan mot muslimerna i "det heliga landet"? De krävde sin rätt över den plats där Jesus en gång verkat.
- Vad gjorde kyrkan mot kvinnor under häxprocessernas tid? Med tvivelaktiga metoder dödades de för att man ansåg kvinnor som stod för alternativa metoder vara ett hot mot Rom.
- Vad gjorde kyrkan under inkvisitionen? Man rensade ut de som stod för en alternativ syn på kristenheten.

Det glädjer mig idag att den katolska kyrkans makt minskat genom globaliseringen. Länge leve mångfalden och den tänkande bildade människan.

Nu är snart högsommarvärmen här och jag har just börjat på en liten förskolan i Tensta. Barnen är underbara, spontana och älskvärda. Ser fram emot att  få lotsa dem till en kommande skolstart med mycket kreativt arbete, upplevelser i Järvafältets skogsdunge, mycket rörelse och en trevlig stund vid matbordet. Det känns verkligen inspirerande efter en turbulent vår som högstadielärare i svenska. Man vet inte vart man hör hemma förrän man har provat på alla stadier i skolans värld. Min senaste erfarenhet vid Internationella skolan för rättvisa och fred var inte så givande, långt därifrån. Men nu stannar jag ett bra tag i förskolans värld, där min dotter för bara nåt år sedan lämnade.

Trevlig sommar!

De varma sommardagarna närmar sig med stormsteg, idag kändes det underbart att sitta och njuta av lite mat på Lövsta kolonilottsområde, nära Hässelby (Stockholm). Värmen på ryggen brände en del och ansiktet fick en lite rödare ton än innan. Härligt också och få arbeta lite med vårens bestyr på en kolonilott. Idag skrapade jag en grind (ska sen målas) och städade ett förråd. Har även tidigare rensat rabatter och mellan markplattor på uteplatsen.

Nästa gång tar jag återigen cykeln, fast gör det inte alltid om tiden känns knapp. Härligt att trampa genom ett sommarvarmt Stockholm på säkra cykelbanor med några pauser med vätskedepå eller glass (nåja samma sak). Ska nog cykla några dagar även denna sommar ut från storstaden. Förrförra sommaren blev det till Strängnäs och halvvägs mot Norrköping.

Att leva handlar om att våga utmana livet. Det är så lätt att sitta hemma (gör det just nu) och bara koppla av fast då får man inget att reflektera kring, att dra lärdom av. Förr vandrade jag gärna i fjällen, cyklade ensam i Estland för att knacka på okända dörrar eller reste med tåg i östra Europa. Vad får man av detta om inte intressanta minnen som man tar med sig i vardagslivet.

Att våga bryta upp är inte så svårt, fast det kräver att man är ensam eller båda är med på detta. Att bryta upp för ofta handlar om osäkerhet och vilsenhet. Att inte bryta upp mer än nödvändigt är kanske det svåraste. För att komma vidare i relationer och våga ta nya steg kräver att man försts lärt sig älskar sig själv. Det är drivkraften till nya utvecklande utmaningar.

I november 1989 gjorde jag mitt första besök i Estland, dåvarande Sovjetunionen. Det jag såg gjorde mig nedstämd. Allt liv utomhus var grått - fasadernas murbruk föll ihop, människorna stod i ändlösa köer efter "något" att köpa, sovjetiska militärmakten var ständigt närvarande medan man i hemmen försökte samlas och stötta varandra i en melankoli som då och då skymtade fram när man var på besök. De ville egentligen inte visa upp hur tröstlöst allt var. Några år senare, efter murens fall och sovjetmaktens sammanbrott, besökte jag åter Estland som nu hade börjat blomstra. Visst fanns det misär som syntes än tydligare jämfört med under sovjettiden. Men då gömde man undan den. Fast fortfarande hängde hotet över landet med ett Ryssland som ingen visste vad som skulle hände i morgon.  Boris Jeltsin fanns ändå som en garant för en tryggare utveckling, fast han konfronterade och bröt ner parlamentets makt.

Idag har vi Putin i Ryssland och om man är medveten om hur samhället såg ut före sammanbrottet - en totalitär regim som alltsedan oktoberkuppen 1917 övervakade varje medborgares görande och låtande - så bör man förstå hur utvecklingen kan se ut i ett land som återigen börjat trampa på de mänskliga rättigheterna.  Folket har alltsedan mongolerna tog makten över området på 1200-talet alltid levt med en övertro på överheten - tsar eller kommunistpartiets ledare. Vad skulle några få år av demokratisering sätta för några spår hos folket?



Om man, som jag, har läst Anna Politkovskajas bok "Putins Ryssland" så förstår man att detta inget annat är än en tröstlös och skakande skildring av dagens Ryssland. Vad händer med de som vågar vara så frispråkiga som hon? Förra året mördages hons utanför sitt eget hem av okända gärningsmän. Ingen har tagit tag i detta brott, igen i ledande ställning har tagit avstånd från detta - en kompakt tystnad! Den mannen, Vladimir Putin, var tidigare mångårig agent i säkerhetspolisen KGB och sedan, efter det sovjetiska sammanbrottet, chef för dess efterföljare. Han sitter nu och styr landet, trampar på press-, yttrande- och mötesfriheten, håller maffian under armarna långt borta i östra Ryssland, står upp för en militär som går bärsärkargång hos den tjejenska befolkninge och utöver livshotande pennalism neråt i hierakin.

Nästa år är det presidentval, om inte Putin lyckas hålla sig kvar vid makten trots att grundlagen förbjuder det. Då är frågan: vem kommer efter honom? Vågar någon rensa upp i hans träsk eller skjuts denne åt sidan på traditionellt sovjetiskt manér (som den som efterträdde Stalin)?