Arnes blogg

För de som satt sin fot i ett klassrum har alla olika upplevelser av miljön för dagens elever. I en av mina skolor, Interkulturella skolan i Spånga, var frånvaron av föräldrakontakt och medverkan obefintlig, utom den gången när en förälder traskade igenom tre klassrum, under pågående lektioner, för att komma in till min lilla grupp. Väl där ställde sig föräldern framför en av mina elever och skällde ut denne för "dåligt beteende" jäntemot förälderns barn. Fullständigt oacceptablet! Jag pratade senare med föräldern och talade om att detta får aldrig mer förekomma. Jag ansvarar för mina elever under mina lektioner och ingen annan. I efterhand får givetvis rektorn, i enrum, ta mig i örat om så är befogat.

I en senare skola, Internationella skolan för rättvisa och fred, utbröt fullständigt kaos när jag lämnade klassrummet. Det gick inte att komma in igen utan att trycka bort blockerade bord från dörren. Alla papper låg utspridda över hela golvet. Ett flertal av mina tidigare kollegor hade redan hunnit lämna skolan under loppet av bara ett år.

Först måste det infinna sig ett lugn i klassrummet innan man kan påbörja undervisning. Läraren och eleverna måste då ha funnit varandra i ett ömsesidigt respektfullt förhållande. Särskilt minns jag det lugn som infann sig när jag tog över en förstaklass, vid Hägerstenshamnens skola, efter flera lärarbyten under kort tid och där vuxna suttit på golvet medan barn klättrat på bänkarna.

Efter lugnet påbörjas det grundläggande lärandet i att förstå bokstäver med dess betydelse och de fyra räknesätten i matematiken. Därefter kan man inleda ett mer lustfyllt kunskapsutbyte mellan eleverna och dess pedagoger.

Det ser ut som mina blogginlägg har skapat lite oro på Internationella skolan för rättvisa och fred i Sätra. Idag blev jag uppringd av en från skolan som ställde sig frågande till det jag tidigare skrev. Med hänsyn till att jag inte vill bli inblandad i något som kunde bli infekterad har jag valt att ta bort tidigare inlägg.

Den från skolan ville veta vad som fick mig att vilja ha skolan stängd. Jag angav bland annat hur skolan fuskat till sig första platsen över skola med mest nöjda elever i Stockholm. I lokaltidningen kom det fram, genom elever som uttalat sig, att det kan inte stämma. Alla de har verkligen varit kritiska liksom de flesta av deras klasskamrater. Kontakta lokaltidningen i Sätra eller läs en av deras tidningar från maj månad.

TV8 Adaktusson håller på med reserch för ett program om skolan sedan de bland annat fått veta hur skolan under en lång tid kan ha elever som varken kan engelska eller svenska utan att ge dem något som helst stöd. De kontaktade bland annat mig för mina inlägg på den här bloggen.

Jag lämnade över hela materialet för 9ornas nationella prov från i våras till skolans biträdande rektor och fick sedan på denna blogg (nu raderat av ovan liknande skäl) att proven var borta, liksom allt jag samlat in och betygsatt. Bland annat en elev blev av skolan underkänd i svenska mot istället, som jag berättade för denne ligga mellan godkänt och väl godkänt bland annat för de goda resultaten från nationella proven i svenska.

Listan kan göras lång - mycket lång, men detta anser jag vara det mest graverande. För den som vill veta mer, kontakta lokaltidningen i Sätra, TV8, Stockholms stad eller skolverket (vad de kom fram till vid senaste nyligen genomförda inspektionen vet jag inte). Men skolan verkar vara rätt oroad av vad som skrivs om skolan.

Läser Javier Sierras bok "Nattvardens hemlighet" och funderar över katolska kyrkans övergrepp i historien. Vad är det som säger att påven i Rom är Guds ställföreträdare på jorden? Vad är det som säger att den makt kyrkan fortfarande har idag är rättfärdig? Den ursprungliga kyrkan, som den började växa till sig under tiden för det romeska imperiets fall, var en mycket enklare och, av sin ålder, renare lära än dagens institution.

Du som är katolik, vad gör att du inte själv kan söka dig till den enklare ursprungliga läran? Jag trodde på Gud fram till 12 års ålder sedan, med upplysningen i skolan och mina egna livsfunderingar, avsade jag mig den tron. Idag vilar min tro på vad jag med ögat, mitt inre sinne och ett resonerande får mig till. Alla har rätt till sin egen tro, så är sant! Fast jag ställer mig ändå frågan: vad har gjort att de funnits människor i historien som hela tiden försökt bevisa den katolska kyrkans orättfärdiga ställning?

- Vad gjorde kyrkan mot Korsriddarna? De utplånades för att deras ställning var ett hot mot Rom.
- Vad gjorde kyrkan mot muslimerna i "det heliga landet"? De krävde sin rätt över den plats där Jesus en gång verkat.
- Vad gjorde kyrkan mot kvinnor under häxprocessernas tid? Med tvivelaktiga metoder dödades de för att man ansåg kvinnor som stod för alternativa metoder vara ett hot mot Rom.
- Vad gjorde kyrkan under inkvisitionen? Man rensade ut de som stod för en alternativ syn på kristenheten.

Det glädjer mig idag att den katolska kyrkans makt minskat genom globaliseringen. Länge leve mångfalden och den tänkande bildade människan.

Igår satt jag inne hela dagen. Jag spelade ett karaktärspel, såg på två filmer och städade lite, aldrig fel att bara softa. Nu har jag fixat mig själv efter en härlig sovmorgon. Efter en kopp tea har jag tänkt förbereda kommande veckas arbete på min förskola, känns så inspirerande. Vill sedan ut och fotografera med min nya kamera, så mycket och så lite att fånga in, minns den Super8-film jag gjorde med en kompis för snart 30 år sedan.

Tvärbanan gick just förbi mitt fönster. Känns verkligen att jag lever mitt i staden med alla flanerande medmänniskor. Just vad jag behöver, komma ut efter en kopp tea (tror jag tar skolarbetet efteråt).

      Så ska våra ungdomar också få lära sig kinesiska på gymnasiet, med samma status som franska, tyska och spanska. Det tycker jag är på tiden med tanke på kinesernas växande makt inom den globala ekonomin. Landet är " sedan urminnes tider" en världsmakt inom politiken.

Det är då än viktigare att en stormakt föregår med gott demokratiska exempel och slutar ockupera andra länder. Många röster har sedan länge höjts mot USA:s inblandning i Korea, Vietnam, Afghanistan och Irak (för att nämnda några exempel). Men VARFÖR SÅ TYST OM KINAS OCKUPATION AV TIBET? Är det för vår rädsla att stöta oss med en stormakt - så håll käften om de gånger USA trängt sig på.

Varför är världens/sveriges media så tyst? Varför säger inte EU ifrån? Varför lät man Kina arrangera olympiska spel? (Bah, för att inte blanda ihop idrott och politik) Varför ska svenska ungdomar nu börja lära sig ett språk som förtrycker en suverän stat? Näe, det är ju klart att kinesiska som språk är viktigt för att kunna kommunicera människor emellan, det är ju genom direktkontakt som man, i dagens nätuppkoplade värld, kan få regimer på fall.

Vill bara säga "låt oss prata med varandra - så vi tillsammans kan få totalitära regimer på fall"

Det är bra att man har möjlighet att blockera telefonförsäljare om man, som jag, känner att de tränger sig på. Min hemtelefon är privat, alltså jag ska själv välja vilka som får ringa mig när jag är ledig. Om jag skulle arbeta som proffstyckare är det mer förståeligt om andra, än mina vänner, ringer. Men alla har vi rätt till ett privatliv där man har rätt till enskildhet.

Jag blir bara så förbannad på alla dessa försäljare, marknadsundersökare och opinionsinstitut som varje dag ringer mig hemma. Ja, det händer så mycket som flera gånger i veckan att någon ringer om det ena och det andra. Till er vill jag bara säga, LÄGG AV! Jag ska inte behöva beställa blockering av de som inte ska kunna ringa mig, det är snarare de som ska behöva fråga om de får detta, genom att skicka mig ett postkort.

Om jag var lagstiftare skulle denna klåfingrighet i lag förbjudas! Men tyvärr går det inte till på det viset i ett öppet samhälle - tekniken har hunnit om oss vanliga medborgare. Till lagstiftare vill jag ändå säga - gör något!

Jag undrar om mitt telefonnummer skulle vara hemligt, skulle jag i så fall slippa undan telefonterrorn? Om detta kan garanteras, så varför inte. Det räcker med att de jag vill ska kunna ringa mig, vänner och arbetskamrater.

När man läser insändarsidor då någon kritiserat rökningen på allmäna platser dyker det alltid upp en eller annan som försvarar rökarnas rätt till sina njutningar. Men det är motsatsen till övriga som befinner sin på den allmäna platsen, där alla ska kunna samsas. Minns när jag läste om torgen i Antikens Aten och medeltidens Florens, där den offentliga debatten och samhällslivet hade sin givna plats.

För vem är det offentliga rummet idag, inte för det flertal som mår illa av röklukten och dessutom skadar sina lungor om man vistas där. Men gå då någon annanstans hävdar rökarna. Alla har rätt till det offentliga rummet fast om man skitar ner där så avhyses man (alltså när man låter sina hundar bajsa där). Däremot  får man lagligt vistas där och förpesta luften för sina medmänniskor.

Nej sitt hemma och gör det där man själv får ta konsekvenserna för sitt rökande. Ingen privatperson har rätt att avhysa en medmänniska på den allmäna platsen, vilket rökarna indriekt gör med sin giftiga rök. En arbetsskada skulle det klassas till om man var på jobbet.

Så satt jag igen och väntade på tvärbanan vid Gullmarsplan med den illaluktande cigarettröken bakom mig. Vem kan verkligen ställa sig upp och försvara denna miljöförstöring och kränkning av andras utrymme i den offentliga miljön. Måste man röka får man göra det i sitt eget hem där man själv får andas in nikotinen. Men jag ska inte behöva utsättas för denna ohälsa när jag måste uppehålla mig på en perong i väntan på den kollektivtrafik jag betalar för.

Förresten, varför förbjuder man inte denna drog då den så tydligt förpestar omgivningen med sin skadliga rök. Idag har jag kraftigt försämrad lungkapacitet för att mina föräldrar rökte som tokar under min uppväxt (i bilen kunde man inte se så bra för att den var alldeles rökfylld). Låt den uppväxande generationen slippa detta gift.

Var förebilder och fimpa för gott alla vuxna eller håll er för er själva i ett särskilt rökrum hemma så barnen inte drabbas samt håll er borta från allas vår friska luft.

Nu är snart högsommarvärmen här och jag har just börjat på en liten förskolan i Tensta. Barnen är underbara, spontana och älskvärda. Ser fram emot att  få lotsa dem till en kommande skolstart med mycket kreativt arbete, upplevelser i Järvafältets skogsdunge, mycket rörelse och en trevlig stund vid matbordet. Det känns verkligen inspirerande efter en turbulent vår som högstadielärare i svenska. Man vet inte vart man hör hemma förrän man har provat på alla stadier i skolans värld. Min senaste erfarenhet vid Internationella skolan för rättvisa och fred var inte så givande, långt därifrån. Men nu stannar jag ett bra tag i förskolans värld, där min dotter för bara nåt år sedan lämnade.

Trevlig sommar!

De varma sommardagarna närmar sig med stormsteg, idag kändes det underbart att sitta och njuta av lite mat på Lövsta kolonilottsområde, nära Hässelby (Stockholm). Värmen på ryggen brände en del och ansiktet fick en lite rödare ton än innan. Härligt också och få arbeta lite med vårens bestyr på en kolonilott. Idag skrapade jag en grind (ska sen målas) och städade ett förråd. Har även tidigare rensat rabatter och mellan markplattor på uteplatsen.

Nästa gång tar jag återigen cykeln, fast gör det inte alltid om tiden känns knapp. Härligt att trampa genom ett sommarvarmt Stockholm på säkra cykelbanor med några pauser med vätskedepå eller glass (nåja samma sak). Ska nog cykla några dagar även denna sommar ut från storstaden. Förrförra sommaren blev det till Strängnäs och halvvägs mot Norrköping.

Att leva handlar om att våga utmana livet. Det är så lätt att sitta hemma (gör det just nu) och bara koppla av fast då får man inget att reflektera kring, att dra lärdom av. Förr vandrade jag gärna i fjällen, cyklade ensam i Estland för att knacka på okända dörrar eller reste med tåg i östra Europa. Vad får man av detta om inte intressanta minnen som man tar med sig i vardagslivet.

Att våga bryta upp är inte så svårt, fast det kräver att man är ensam eller båda är med på detta. Att bryta upp för ofta handlar om osäkerhet och vilsenhet. Att inte bryta upp mer än nödvändigt är kanske det svåraste. För att komma vidare i relationer och våga ta nya steg kräver att man försts lärt sig älskar sig själv. Det är drivkraften till nya utvecklande utmaningar.

Hur går man vidare om man känner sig utbränd på jobbet? Jag tror på en paus och tid för reflektion kring meningen med livet (en floskel men sann). För egen del tar jag livet med ro och söker nya arbeten. Till sommaren drar jag nog norrut och jobbar med vad som dyker upp (fast jag satsar på sådant jag redan kan). Med distans till storstaden väntar jag in en höst med studier. Vill bredda mig och samtidigt få distans till golvet i klassrummet. Fast ekonomin måste också funka...

Tror på nystart i livet med kärleken till läraryrket bestående. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb än att guida och inspirera barn (alla kan bara förutsättningar och stöd finns).

Inte är jag ensam heller, fast vi dagspendlare måste börja blogga mera. Jag bor idag nära Gulmarsplan och arbetar i Sundbyberg. Det finns tre sätt för mig att pendla till jobbet; ta bilen, åka pendeltåg från Årstaberg/Södra station eller ta tunnelbanan via T-centralen och byta till blå linjen. Vilken jag än väljer blir det knökigt!

Det är långa sega köer med bilen. Bygg mer kringfartsleder - Nej tack! Jag vill att vi ska sluta stödja miljöfarliga transporter och förfula stadsmiljöer med fler motorvägar.



Jag får stå mellan Gulmarsplan, morgon och kväll. Satsa på tätare trafik, längre tåg och dubbeldäckare - Funkar inte! Det är redan 1-2 minuterstrafik. Ta bort sittplatserna basunerar SL ut - Stopp, vi betalar för viss komfort!

Förbättra säkerheten på pendeltrafiken (har krävts av många under lång tid, utan att något händer). Vi gör vad vi kan, det finns löv på spåren och det kommer snö i december gnäller SL om - Vi lever på 2000-talet, det måste finnas tåg som klarar av lite kyla och några snöflingor!

Som jag ser det är felet att man planerade in vägar och köpcentran med hänsyn till kapitalistiska intressen, än samhällsnyttan. Så framkom det i ett tv-program för en kort tid sedan där man granskade vägverkets val av ny kringfartslösning för Stockholm. Något måste göras, tvärstoppa all inflyttning till Stockholmsregionen en tid framöver eller tvinga företag, samhällsfunktioner etc att flytta så att människor jobbar närmare sina hem eller tvärtom tvångsförflytta bostäder närmare arbetena. Eller kanske den minst smärtsamma, som ändå blir lite av en kortsiktig lösning, inför flexibel arbetstid i hela Stockholmsregionen för alla arbetsplatser, även skolor och andra samhällsfunktioner så människor kunde välja att börja 6 eller 10 på förmiddagen och sluta 6 timmar senare för att det inte ska bli alltför sent. Alltså kombinerade detta med en generell 6-timmars arbetstidslag för Stockholmsregionen.

Kollektivtrafiken och biltrafiken genom Stockholm närmare sig en fullständig kollaps! Se när SL tänker ta bort sätena på tågen för att kunna svälja fler passagerare och brandmyndigheten vill stoppa det för panikrisken vid någon incident.

I november 1989 gjorde jag mitt första besök i Estland, dåvarande Sovjetunionen. Det jag såg gjorde mig nedstämd. Allt liv utomhus var grått - fasadernas murbruk föll ihop, människorna stod i ändlösa köer efter "något" att köpa, sovjetiska militärmakten var ständigt närvarande medan man i hemmen försökte samlas och stötta varandra i en melankoli som då och då skymtade fram när man var på besök. De ville egentligen inte visa upp hur tröstlöst allt var. Några år senare, efter murens fall och sovjetmaktens sammanbrott, besökte jag åter Estland som nu hade börjat blomstra. Visst fanns det misär som syntes än tydligare jämfört med under sovjettiden. Men då gömde man undan den. Fast fortfarande hängde hotet över landet med ett Ryssland som ingen visste vad som skulle hände i morgon.  Boris Jeltsin fanns ändå som en garant för en tryggare utveckling, fast han konfronterade och bröt ner parlamentets makt.

Idag har vi Putin i Ryssland och om man är medveten om hur samhället såg ut före sammanbrottet - en totalitär regim som alltsedan oktoberkuppen 1917 övervakade varje medborgares görande och låtande - så bör man förstå hur utvecklingen kan se ut i ett land som återigen börjat trampa på de mänskliga rättigheterna.  Folket har alltsedan mongolerna tog makten över området på 1200-talet alltid levt med en övertro på överheten - tsar eller kommunistpartiets ledare. Vad skulle några få år av demokratisering sätta för några spår hos folket?



Om man, som jag, har läst Anna Politkovskajas bok "Putins Ryssland" så förstår man att detta inget annat är än en tröstlös och skakande skildring av dagens Ryssland. Vad händer med de som vågar vara så frispråkiga som hon? Förra året mördages hons utanför sitt eget hem av okända gärningsmän. Ingen har tagit tag i detta brott, igen i ledande ställning har tagit avstånd från detta - en kompakt tystnad! Den mannen, Vladimir Putin, var tidigare mångårig agent i säkerhetspolisen KGB och sedan, efter det sovjetiska sammanbrottet, chef för dess efterföljare. Han sitter nu och styr landet, trampar på press-, yttrande- och mötesfriheten, håller maffian under armarna långt borta i östra Ryssland, står upp för en militär som går bärsärkargång hos den tjejenska befolkninge och utöver livshotande pennalism neråt i hierakin.

Nästa år är det presidentval, om inte Putin lyckas hålla sig kvar vid makten trots att grundlagen förbjuder det. Då är frågan: vem kommer efter honom? Vågar någon rensa upp i hans träsk eller skjuts denne åt sidan på traditionellt sovjetiskt manér (som den som efterträdde Stalin)?